anazon

Supermamma... det är verkligen vad jag är. Jag undrar om det överhuvudtaget finns  någon mamma i min ålder som ställer upp som jag gör. Men: jag får ju all tack i världen för det jag utför, men det är ju inte det jag är ute efter. Jag tror nog att det saka vara så här: att när barnen blir vuxna, då är det bara så att jag ska ställa upp, fast det verkar inte som det är tillräckligt ändå, för i slutändan så slutat det med att det är nåt annan som jag har gjort fel, något som kanske har hänt för en dag sen, en vecka sen, eller till och med åratal sen. Jag ska nog börja tänka på mej själv istället, för jag börjar ju faktiskt bli gammal, och behöver lite lugn och ro i min tillvaro om jag ska leva någorlunda länge. Jag menar: jag har ju gjort det här en gång redan... borde jag inte få göra annat nu??? För det är ju det jag vill: få vara 53 år, och lyssna på min kropp, att jag inte orkar kroppsligt lika mycket som jag gjorde när jag hade en massa småbarn runt mej. Det säger sej faktiskt själv. Jag måste lyssna på min kropp. Jag orkade knappt gå ur sängen imorse, min rygg sa ifrån. Så det blir nog ryggskott nästa, och farbror doktorn, och sängläge, och värktabletter, och sluta springa i trappor och bära vikter som jag inte klara av, för då blir det såhär. Sen finns det säkert en och annan som tycker att jag beklagar mej, men jag menar: det som en tonåring inte kan förmå sej att göra: hur ska då en gammal virrig kärring som jag klara av att göra sånt? Det var i alla fall ingen som hjälpte mej när jag behövde, det var bara att bita ihoop och klara allt själv, eftersom jag satt mej in i en situation som jag var tvungen att klara av. Det har alla gjort i alla år, och det är nog meningen att det ska fortsätta att vara så. Kan tänkas att jag skriver i gåtor, men eftersom jag inte har någon att prata med, så skriver jag av mej på mitt sätt. Jag umgås gärna med folk, men: Låt mej någon gång få lite andrum, och få ta det lugnt, och njuta av livet, för det är det jag vill. Låt mej få vara 53 år (snart 54). Och: Jag behöver inte alltid vara anträffbar. Jag ska inte behöva rapportera allt jag gör. Låt mej få vara lite hemlig emellanåt. Låt mej få ha ett liv. Det finns dom som tycker att jag ska skaffa mej ett liv. Ja, jag ska skaffa mej ett liv... när tillfälle ges. För man gher och man tar.