Dylan i Bro hos mormor



Sofie & Dylan har varit här sen igår. Det finns väl inget härligare än att höra ett barn skratta av lycka. Dylan har haft så kul, och han har verkligen blivit mormor-sjuk. Vart jag än gick (toaletten, ut på ballen för att röka mm...) så ropade han efter mej. Den första han ropade efter när han vaknade var "mojmoj". Härligt! Han älskar verkligen mej, och jag älskar naturligtvis honom (också, eftersom jag har fler barnbarn).
Målarna har inte gjort klart här ännu, och jag tror inte att domk hinner imorgon heller, för dom har mycket att slipa innan rullarna åker upp.
Klart, slut för idag. Nu ska jag sova.

Skelettet är det som är kvar när insidan är uttagen och utsidan
avtagen.Skelettet är till för att ha nått att hänga köttet på.

(Preben 7 år)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0