Lite lycklig är jag i alla fall...

Det finns en liten ( stor...) J-Ä-V-E-L som vill sluka mej med hull och hår, som vill sabba ALLT för mej... sabba ALLT som jag bygger upp... sabba så att folk (familj) tar avstånd från mej. VARFÖR??? Vad i helvete har jag gjort som har förtjänat det??? Man kan ju undra. Och jag ORKAR bara inte bygga upp allt en gång till, det får vara nog nu. Den jävulen är väl nöjd nu antar jag. Under en period har jag levt i apati... ångest... skräck, men åter igen börjar det vända: jag börjar må bra igen, och börjar få tillbaka livsglädjen igen, men för hur länge... den HÄR jävla gången? Hur många ska jag svika snart igen? Men som sagt: lite lycklig är jag trots allt periodvis.
Ha det bäst, vänner / Anette 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0