anazon

Supermamma... det är verkligen vad jag är. Jag undrar om det överhuvudtaget finns  någon mamma i min ålder som ställer upp som jag gör. Men: jag får ju all tack i världen för det jag utför, men det är ju inte det jag är ute efter. Jag tror nog att det saka vara så här: att när barnen blir vuxna, då är det bara så att jag ska ställa upp, fast det verkar inte som det är tillräckligt ändå, för i slutändan så slutat det med att det är nåt annan som jag har gjort fel, något som kanske har hänt för en dag sen, en vecka sen, eller till och med åratal sen. Jag ska nog börja tänka på mej själv istället, för jag börjar ju faktiskt bli gammal, och behöver lite lugn och ro i min tillvaro om jag ska leva någorlunda länge. Jag menar: jag har ju gjort det här en gång redan... borde jag inte få göra annat nu??? För det är ju det jag vill: få vara 53 år, och lyssna på min kropp, att jag inte orkar kroppsligt lika mycket som jag gjorde när jag hade en massa småbarn runt mej. Det säger sej faktiskt själv. Jag måste lyssna på min kropp. Jag orkade knappt gå ur sängen imorse, min rygg sa ifrån. Så det blir nog ryggskott nästa, och farbror doktorn, och sängläge, och värktabletter, och sluta springa i trappor och bära vikter som jag inte klara av, för då blir det såhär. Sen finns det säkert en och annan som tycker att jag beklagar mej, men jag menar: det som en tonåring inte kan förmå sej att göra: hur ska då en gammal virrig kärring som jag klara av att göra sånt? Det var i alla fall ingen som hjälpte mej när jag behövde, det var bara att bita ihoop och klara allt själv, eftersom jag satt mej in i en situation som jag var tvungen att klara av. Det har alla gjort i alla år, och det är nog meningen att det ska fortsätta att vara så. Kan tänkas att jag skriver i gåtor, men eftersom jag inte har någon att prata med, så skriver jag av mej på mitt sätt. Jag umgås gärna med folk, men: Låt mej någon gång få lite andrum, och få ta det lugnt, och njuta av livet, för det är det jag vill. Låt mej få vara 53 år (snart 54). Och: Jag behöver inte alltid vara anträffbar. Jag ska inte behöva rapportera allt jag gör. Låt mej få vara lite hemlig emellanåt. Låt mej få ha ett liv. Det finns dom som tycker att jag ska skaffa mej ett liv. Ja, jag ska skaffa mej ett liv... när tillfälle ges. För man gher och man tar.

Nu  ska jag börja uppdatera min blogg igen. Jag kommer att skriva det här inlägget till dej Freddy, för jag förstår att du undrar vart jaf har tatt vägen... Jag har ju som sagt flyttat, jag å Sofie har blivit särbon :-) Jag (mycket jag här...) bor i Bro, inte så långt ifrån Daniel och Robban (två bröder i Bro, haha...) Jag bor i en trea, och har det gött.
Hörde om din svärmor, läste Tonys blogg. Ja, den gumman var det fart på.
Jag har ju som sagt ingen egen dator, eller förresten, jag har visst en dator, men den är kvar hos Sofie. Vi köpte en tillsammans, och jag har köpt loss henne, men snäll som jag är så ska hon få ha den tills hon har köpt en ny.
Jag har sovit hemma hos Petra inatt, jag kom hit igårkväll för jag skulle titta på TV4+ som jag inte har hemma, för det har börjat en serie på den kanalen som heter 112-på liv och död. Jag trodde att Sofie och Dylan skulle vara med i gårdagens avsnitt, men dom kommer med nästa tisdag. För några veckor sen, när det var som värst mmed vintertrafiken och snökaos här i Sthlm, så blev Dylan sjuk ( astma...) och en ambulans kom och hämtade dom. Ett filmteam var med och dom blev filmade under färden. Det har visats reklam på TV4 om det... och Dylan har varit med i den. reklamen har bl.a varit på TV4. Dylan har en andningsmask på sej i slutet av reklamen, och nu ska alltså det avsnittet visas nästa tisdag på TV4+ kl tjugonollnoll. Missa inte det, för nu har du fått alla jävla detaljer.
Jag håller på för fullt med min kreativitet, och jag o Petra ska ha loppis söndag den 28:e mars i en lokal här i Enskede (du kanska ska komma... hahaha)jag ska sälja lite smycken och P ska sälja lite barnartiklar och koppar (inte som man dricker ur, Pucko... KOPPAR som i kopparbyttor, kopparkastruller, koppargrytor mm...)
Klockan är bara 7:14 på morronen, och Petra o Antonio har åkt till sina respektive jobb. Jag är kvar med Stephanie tills hon ska till skolan. Då ska jag åka hem till mitt och producera mer smycken. Jag kommer att bli tät på det en dag :-)
Du har väl antagligen försökt att ringa mej, men jag har bytt nummer (av religiösa skäl) och om du vill så kan du få det nya, det är: 0737 6775... SHIT!!! Jag kan ju inte ge ut mitt nummer här. Vad tänker jag med. Vi gör så här: jag ringer en snabbis till dej till helgen, så ska du få det nya. OK??? VAAA???
Ja ja..,. jag har väl inte så mycket att berätta nu, ska snart göra mej iordning för att åka hem till mitt revir. Det tar typ en timme och en kvart att åka hem härifrån, och då har jag inte räknat med gångtiden som är typ en halvtimme.
När kommer du till Sthlm igen då? Vi måste ses snart. Om inte jag kommer till Årjäng, förstås, vilket jag nog ska göra. I så fall tar jag Robban med mej. Han vill träffa Tony snart.
Bilder:
  Amanda     Petra & Claudia     Stephanie  Jag  Pertti  Escobar

P.S Jag är kompis med Pekka Jyrkkä, Danne Karlsson och Agnetha Olofsson på Facebook :-)